Synutveckling

I Sverige undersöks barns syn vid fyraårskontrollen och vid skolstarten. De vanligaste problemen är att barnet är långsynt, astigmatiskt eller närsynt. Detta korrigeras med glasögon. Små barn är oftast långsynta och/eller astigmatiska. I skolåldern blir det vanligare med närsynthet. Som förälder kan man själv hålla uppsikt över de vanligast varningstecknen på att något är fel.

Barnet kan till exempel:

• sitta för nära TV:n (obs att barn gärna vill sitta nära TV:n även i vanliga fall)
• hålla boken för nära ansiktet
• kisa
• gnugga sig mycket i ögonen
• vara ljuskänsligt
• klaga på huvudvärk eller trötta ögon
• blunda med ett öga för att se bättre
• lägga huvudet på sned för att se bättre

Närsynthet kan utvecklas tämligen snabbt i tonåren. Då ögat växer ändras inte brytningskraften i hornhinna och lins, och resultatet kan bli att ljuset bryts för mycket (i förhållande till ögats längd) för att bilden på näthinnan ska bli tydlig. Närsynthet har också en ärftlig faktor.

Inlärningsproblem
Inlärningssvårigheter har ibland (men inte alltid!) samband med synproblem. Det är flera faktorer som kan spela in. Ögonen och det optiska systemet måste fungera, dvs man måste se skarpt. Ögonen måste kunna röra sig som de ska och samarbeta. Till slut måste också hjärnan kunna tolka synintrycken på ett korrekt sätt. En bra början då man upptäcker problemet är alltså att kontrollera ögonen hos en ögonläkare för att utesluta att det är något enklare fel med ögonen som är orsaken till inlärningsvårigheterna.