Hornhinnan

Längst fram på ögat finns hornhinnan (kornea), ögats "fönster" mot omvärlden. Hornhinnan är en del av senhinnan och sitter innefattad i denna ungefär som ett urglas i sin fattning. Den är en halv millimeter tjock och består av epitel och bindväv. Epitelet ger hornhinnan en glatt, speglande yta som skyddar ögat mot yttre skador. Epitelet är också rikt på nerver, och om en liten skada skulle uppstå eller en främmande kropp röra vid hornhinnan utlöses en reflex som sluter ögonlocket så att ögat skyddas. (se skräp i ögat  och virus på hornhinnan)

Hornhinnan bryter det inkommande ljuset ungefär dubbelt så mycket som linsen. Även kammarvätskan och glaskroppen hjälper till att bryta ljuset. Om hornhinnan är oregelbundet krökt har man astigmatism (brytningsfel). Det är hornhinnan som behandlas vid LASIK och LASEK/ELSA

Hornhinnans fysiologi

Hornhinnan (kornea) består huvudsakligen av transparant bindväv som på utsidan täcks av en sorts tunn transparent hud som kallas epitel. På insidan av bindväven finns ett encelligt skikt som kallas endotel. Endotelet fungerar som en pump som reglerar vätskebalansen i hornhinnan.

Vätskeregleringen förbrukar energi och syre.  Hornhinnan har inte egna blodkärl, utan syret kommer mest från luften via tårfilmen men också från ögats kammarvatten. När det blir syrebrist bildas precis som i resten av kroppen mjölksyra. Mjölksyran samlas i hornhinnan och drar till sig vätska, vilket gör att hornhinnan blir svullen, så kallat kornealödem.
  När man sover och har ögonen stängda samlas också mycket vätska i hornhinnan och tjockleken ökar med cirka 4%. Detta beror dels på att tårfilmen inte avdunstar och dels på att syrebrist uppstår då hornhinnan inte har kontakt med luften.

Eftersom ögats brytning till stor del beror på hornhinnans form så påverkar mängden vätska i hornhinnan vår syn. Kornealödem gör därför i sig att man inte ser skarpt och om det varar länge kan andra åkommor uppstå, bland annat kärlinväxt då blodkärl växer in i hornhinnan.