Närsynthet (myopi)

Närsynthet är det vanligaste synfelet, faktiskt så vanligt att det är fler som är närsynta än som har felfri syn. Att vara närsynt innebär att ögat är för långt i förhållande till hornhinnans och linsens ljusbrytande förmåga. En närsynt person ser ofta bra på nära håll men alltid dåligt på långt håll utan hjälp av glasögon eller kontaktlinser. Vanligast uppkommer närsyntheten under skolåldern och tilltar upp till 20-25 års ålder, då en viss stabilisering oftast sker. I samband med den ökade linsstelhet som hos alla människor vanligen inträder i 40-års-åldern (ålderssynthet) brukar ökningen i närsynthet definitivt avstanna. En måttlig närsynthet kan då vara till viss glädje, eftersom den innebär, att man kan läsa obehindrat utan glasögon (då jämnåriga "normalsynta" behöver skaffa läsglasögon).

Det spelar ingen roll för ögonen eller synutvecklingen om man använder någon korrektion (glasögon eller kontaktlinser) för sin närsynthet. Det är snarare synkraven i olika situationer som avgör i vilken utsträckning man måste korrigera närsyntheten, liksom naturligtvis önskan att se så bra som möjligt.

Närsynthet korrigeras med minusglas. Som komplement till glasögon kan även kontaktlinser användas. Närsynthet kan med stor framgång behandlas kirurgiskt med olika metoder (se LASIK, LASEK/ELSA och ICL).