Skelning

När ena ögat pekar snett i förhållande till det andra ögat kallas detta för skelning. Ett litet barn som skelar märker oftast inte detta själv, utan hjärnan ser med det öga som pekar rätt, d v s som riktar in sig mot det föremål barnet för tillfället vill iaktta. På motsvarande sätt registreras inte bilden från det skelande, felpekande ögat. Det skelande ögat riskerar då att bli ett s k lat-öga, vars synutveckling missgynnas.

Hjärnan utvecklar helt enkelt inte förmåga att tolka synintrycket från lat-ögat, som riskerar att drabbas av skelningsamblyopi (svagsynthet till följd av skelning)

Efter 10 års ålder kan synutvecklingen knappast förbättras. Helst vill man upptäcka skelning hos barn före två års ålder. Syskon till skelande barn bör särskilt observeras.

Hur behandlas skelning?
Behandlingen består av olika åtgärder för att stimulera hjärnan till att använda det skelande ögat. Om skelningen är tillräckligt stor kan den också korrigeras kirurgiskt. Man flyttar då på infästningen av en eller flera ögonmuskler. Se även amblyopi.Skelning som uppkommer hos vuxna ger nästan alltid olika grad av dubbelseende. Vanligaste orsaken är spontant övergående cirkulationstörningar till enskilda ögonmuskler. Vid bestående problem kan korrigering ofta ske med s k prismaglas eller med operation.