Vetenskap och syn
Optiska synvillor och illusioner
Det mänskliga ögat är ett sinnrikt och komplicerat organ. Men det har trots allt sina brister genom att samarbetet mellan ögonen och hjärnan är ofullkomligt. Människans synsinne fungerar genom att ögat tar emot elektromagnetisk strålning inom det synliga ljusets våglängdsområde. Från näthinnan leds synimpulserna till syncentrum och här tolkas impulserna till bilder av omvärlden.
Allt vi registrerar med våra ögon måste tolkas i hjärnan. Det innebär att detaljer som inte registrerats på näthinnan ändå kan tillföras när syncentrat tolkar bilden. Detta är grunden för många synvillor eftersom hjärnans antaganden om vad som är bild och bakgrund eller perspektiv, påverkar vår uppfattning av vad bilden egentligen föreställer.
Ormstjärna med kristallsyn
Forskare vid Bell Labs har visat att huden hos vissa ormstjärnor är täckt av mikroskopiska linser. Trots att ormstjärnorna helt saknar hjärna tror forskarna att nervknippen bakom linserna tillsammans gör det möjligt för ormstjärnan att identifiera fara och flyktvägar.
De optiska egenskaperna hos ormstjärnans mikrolinser är helt överlägsen de bästa linser vi människor kan tillverka och är därför högintressanta för bland annat fiberoptisk datakommunikation.
Varför varierar pupillstorleken
Hos människan varierar pupillstorleken normalt sett synkront mellan ögonen, d.v.s. att om ett öga belyses med starkt ljus så drar även det andra ögats pupill ihop sig.
Hos många andra djur är ögonens pupiller i varierande grad mer autonoma och ändrar storlek utan inbördes påverkan.
Den blå världen under vattnet
Desto djupare under havsytan du befinner dig, desto blåare tycks dig din omvärld, tills du kommer så djupt att det blå ersätts av ett kompakt mörker.
Det beror på att vattnet filterar bort de röda delarna av ljuset i högre grad än de blå och förskjuter det synliga spektrat åt det blå hållet.
Våglängdsförskjutningen och flera andra fenomen påverkar vår visuella upplevelse av världen under vattnet.