Ormstjärna med kristallsyn

ormstjärnaOphiocoma wendtii 

En ormstjärna har förvandlat delar av sitt skelett till ett utanpåliggande, allseende öga. De mikroskopiska linserna som täcker stora delar av kroppen är mycket bättre än några linser vi människor kan tillverka.

Ormstjärnan, en släkting till sjöstjärnan, är ett havslevande djur som helt saknar hjärna. Arten som studerats heter Ophiocoma wendtii och dess kropp är till stor del täckt med mikroskopiska linser, inte större än 50 mikrometer tvärs över. Det infallande ljuset fokuseras mot ett nervknippe 5 mikrometer bakom linsen som med stor sannolikhet fångar upp ljussignalen och gör det möjligt för ormstjärnan att fly från potentiella angripare.

Forskare började misstänka att kristallhuden inte bara var ett skyddande pansar utan även en ett sinnesorgan när de upptäckte att bara de arter av ormstjärnor som hade kristallhud kunde fly från inkommande rovdjur eller gå rakt mot grottöppningar i närheten.

De små linserna i kristallhuden består av mineralen kalcit som är ett kristallint material uppbyggt av  kalciumkarbonat (CaCO3).
Kalcit, som även kallas kalkspat, är det huvudsakliga innehållet i vanlig kalksten. Den optiska kvalitén på kalcitlinserna är, trots storleken, helt fenomenal. Formen gör att de till skillnad från vanliga linser helt saknar sfärisk abberation och alltså ger ett mycket skarpare fokus.

 

Kalcitlinserna 

Forskningen om kalcitlinserna har gjorts vid Bell Labs. Företaget är ledande inom kommunikation och deras forskning har tidigare resulterat i inte mindre än 28.000 patent och sex nobelpris.

Målsättningen med forskningen kring ormstjärnornas hud är att hitta nya och bättre lösningar inom modern mikroteknologi. Idag används t ex mikrolinser av plast för att få skarpare bildskärmar och för att styra ljussignaler i fiberoptik. Kvalitén på de allra bästa plastlinserna kommer dock inte i närheten av kalcitlinserna vilket gör forskningen mycket intressant.