Det är i hornhinnan, allra längst fram på ögat, som den största brytkraften finns. Hur stor brytkraften är beror på hur krökt hornhinnan är, ju kraftigare krökning desto starkare brytkraft. Ett närsynt öga, som har allt för stor brytkraft i förhållande till sin längd, kan göras normalsynt genom att minska hornhinnans krökning.
Lasikmetoden
Vid LASIK skärs först ett tunt lock från hornhinnan som sedan viks åt sidan. Locket, som är helt jämntjockt, sitter hela tiden fast i ena ytterkanten av hornhinnan. Under locket görs sedan själva behandlingen. Med en pulsad ultraviolett laser skärs vävnad bort från hornhinnan (se den röda delen i bild 2). Efter ca en minut är lasern klar och locket viks tillbaks ovanpå den behandlade hornhinnan. Formförändringen är klar och patienten kan se skarpt utan glasögon eller kontaktlinser.
Behandlingens storlek och form
Området som lasern behandlar kallas behandlingszon och kan delas in i två mindre zoner, en optisk zon och en övergångszon (se bild 3).
I den optiska zonen, där full korrektion uppnås, avlägsnar lasern vävnad som ett avtryck av en rund boll (närsynta) eller en ring (långsynta) i sand. Man beräknar den exakta formen på den optiska zonen beroende på ögats totala brytning. Studier visar att den ideala behandlingsformen vid närsynthet är mycket nära sfärisk, dvs så symmetriskt rund som möjligt.
Storleken på den optiska zonen måste anpassas så att den täcker patientens pupillstorlek. Typiskt innebär detta omkring 6 mm.
I övergångszonen sker en avrundad övergång mellan den optiska zonen och det obehandlade området utanför. En viss övergångszon uppstår alltid, det går inte att åstadkomma en tvär övergång mellan den optiska zonen och området utanför. En för stor övergångszon bör dock undvikas, bland annat för att det medför ett onödigt stort behandlingsdjup.
Behandlingsdjup vid närsynthet
Behandlingsdjupet är summan av djupen för den optiska zonen (markerad med grönt i bilden till vänster) och övergångszonen (markerad med gult).
Behandlingsdjupet kan för den optiska zonen är ungefär 0,3 mikrometer gånger antalet dioptrier som skall behandlas gånger kvadraten på diametern hos den optiska zonen (räknat i mm).
Djupet på övergångszonen kan variera kraftigt mellan olika lasersystem och olika läkares bedömningar av övergångszonens betydelse. Typiskt är den mellan 10 och 50 procent av djupet på den optiska zonen.
Möjligheter och begränsningar
Det möjliga behandlingsdjupet begränsas dels av lockets tjocklek, dels av att man måste lämna tillräckligt mycket vävnad kvar under behandlingen. Om man går för djupt ned kan trycket inuti ögat trycka ut den förtunnade hornhinnan med kraftigt försämrad syn som resultat. Den minimala tjockleken under laserbehandlingen är 250 mikrometer. Likaså bör inte locket göras tunnare än 120 mikrometer eftersom risken då finns att det går sönder eller veckas.
Även innan behandling är hornhinnan normalt som tunnast på mitten. Den exakta tjockleken varierar från person till person men är typiskt omkring 550 mikrometer. Räknar vi sedan ifrån tjockleken på locket och minimalt kvarvarande vävnad under behandlingen återstår i normalfallet omkring 180 mikrometer som kan avlägsnas vid laserbehandlingen.